Sep 262006
 

Madd firar 25 år.

En resa mot rattfylleriet.
Washington slutet av september. En ren stad möter mig när jag tittar ut genom bussfönstret som tar mig från Dulles flygplats in till Washington och Hilton hotel på Connecticut Avenue. Det är här Madd har sin ” nationella” konferens, eller som vi utsocknes tycker, internationella konferens. 800 delegater är samlade och då givetvis flertalet från USA, Madds moderland. Men fler nationer har kommit till. Europas enda är vi , Sverige, sen finns Japan på plats, liksom Puerto Rico, och Kanada.
Madds 25 årsjubileum illustrerar med sitt engagemang ett nytt avstamp för framtiden på flera sätt. Man har för första gången tillsatt en manlig President, som dessutom är från svarta minoritetspopulationen, Mr Glynn Birch. Mandatsperioden är två år för varje president och sen starten av Madd 1980 har det alltså bara varit kvinnor ( morsor) som ledare.
Målet för Madd står fast;

  • att stoppa rattfylleriet
  • att ge stöd åt de drabbade för det här brottet
  • att minska minderårigt drickande.

Det nya är att man rivstartade med att lägga framtidens vision i händerna på oss alla;

En nation fri från rattfylleri.

Man har målet entydigt klart för sig; ett starkt patos att utplåna rattfylleriet.
I en mycket nära framtid faktiskt.
Redan 2008 har man för avsikt att i Amerika minskat dödstalen med ytterligare 25% från det stora antalet dödade idag som uppgår till 16500 människoliv. Vi får dock inte glömma att man på sitt sätt har ett större problem än vi i Sverige har, med en tillåten promillegräns vid 0.8, där vi som världsmästare med vår lagförda gräns vid 0.2, nog inser att många kör berusade enligt våra mått mätt i USA.

Madd skall också fram till 2008 se till att öka insatserna gentemot ” offren” med 20%, vilket man tydligt gav uttryck för. Att alla stater inte är lika duktiga på att ta hand om sina drabbade och där måste en förbättring ske.
Hur kan man undra.?
Jo, dels genom utbildningsinsatser för VIP ( Victim Impact Panel, där offer möter förövare utdömt av domstolarna) vidareutbildning i krishanteringsfrågor, hanteringen av de drabbade i stater som inte genomför tex VIP idag.
Vidare ska man öka insatserna när det gäller åtgärdsprogram för den mest utsatta gruppen, ungdomarna. De som är mellan 16-20 år. Här ska man intensifiera det strategiska arbetet i allians med polsen och domstolarna både nationellt och regionalt. Man vill också minska möjligheterna för ungdomar att få tag i alkohol och göra det mindre intressant att bygga livslust och partystilar kring alkohol. Här hanr man i USA en oerhört stark motståndare, som med i stort  sett obegränsade medel, marknadsför sina varor mot målgruppen; alkoholindustrin.
Fram till 2008 har man för avsikt att skapa ekonomiska förutsättningar att kunna öka inflödet av pengar med 70 miljoner dollar till Madd och arbetet mot rattfylleriet. Tuffa mål men det sjuder av tillförsikt där i hotel Hilton bland de 800 delgaterna, som utan omvsvep applåderar när *Presidenten Glynn birch vill ha gensvar på de uppställda målen. Slutligen säger han att det är oerhört viktigt att vi förbättrar alla led i organisationen för att uppnå visionen i en framtid.

Jag såg hur Madds VD, Charles Hurley lite förläget och försiktigt vidrörde just visionen. Man kunde skönja en viss osäkerhet här, men man sa också att en vision är vad den just är, en vision, något vi ska slått för och sträva till att uppnå.

Sammanfattning av Madds mål för 2008 i fem punkter:

  • Formulera en stark strategi i allians med polisen och domstolarna både nationellt och regionalt
  • Skapa 100% bältesanvändning
  • Utveckla de tekniska lösningarna för att minska rattfylleriet( alkolås)
  • Förbättra krimoonalvården kring rattfytlleribrotten ytterligare
  • Stödja alternativa transporter bortom bilen
  • Service till drabbade –
  • Öka allmänhetens kunskaper om att service från Madd finns
  • Öka servicen gentemot minoriteter
  • Ökad rekrytering och utbildning av Maddvocates
  • Öka kompetensen
  • Öka kännedomen och referenser från kommuner omkring arbetet med Victim Services
  • Minderårigt drickande-
  • Formulera en stark strategisk allians med polisen och domstolarna, både nationellt och regionalt
  • Minska tillgången på alkohol till minderåriga
  • Minska accepterandet av att minderåriga dricker och häva langningen
  • Inkomstmöjligheter
  • Öka inflödet av pengar till Madd
  • Diversifiera möjligheten att få in mer pengar
  • Kontinuerliga förbättringar mellan debet och kredit
  • Organisationsutveckling-
  • Öka antalet volontärer och anställda
  • Rekrytera, träna och fortbilda anställda och volontärer ännu mer
  • Förnya organisationsplanerna
  • Skapa fler experter
  • Skapa ännu mer impact kring Madds varumärke
  • Integrera tekniska lösningar för att understödja organisationens arbete.

Onsdag 28 september 2006
Hotel Hilton på connecticut Ave ligger där som en 114 våningars konkav byggnad i et mycket lugnt, lite europeiskt byggt område. Låga hus som sluttar ner motcentrum en bit bort. Madd har intagit hotellet. Det syns lång väg. Flaggor, banderoller, banners och hela undervåningen, som ligger i anslutning till både kongresshall och seminarierum, är helt i Madds händer. Give awasys såsom pennor, tröjor, väskor balndas med småspringande och lite stressiga volontärer, som försöker om möjligt göra livet lite lättare för all de som i en strid ström äntrar disken för registrering. Så även jag. Sverige har kommit  hit och inte bara Madd. Sveriges represntant har fått ett uppdrag av Madd att göra en tio minuters presentation av hur Sverige jobbar med trafiksäkerhet på nationell nivå och hur Madd Sweden jobbar specifikt. Dessutom har man en önskan att Sverige visar upp sin motsvarighet till Amerikas In real life, alltså vägverekts Länge Leve Livet. Den storformatsfilm över tre jättedukar som idag med hjälp av sju Volvobilar, kör runt till våra svenska gymnasieskolor och berättar om de yttersta konsekvenserna av rattfylleri. Registrering, nycklar till hotellrum och en snabmiddag på en liten restaurang tio minuter från hotellet, får avsluta den här långa dagen och jag söker mig till rummet med blixtrande huvudvärk, dålig balans pga jetlagen och somnar innan huvudet kommit ner på kudden.

Torsdag 29 september 2005

Jag rullar min videoserver i en rullväska. Det var inte det lättaste att få ombord denna dyrgrip på flyget. Personalen på Arlanda ville att jag checkade in det hela, men jag vägrade. En videoserver är en dator som man inte kastar hur som  helst, dessutom innehåller den alltså den film som ska visas på tre dukar inför 800 personer i Washington. Den enda version som idag finns textsatt på engelska!
Men nu är den här och Steve Emmerick från Madd väntar på mig i en av kongresshallarna. När jag dyker upp med min server, håller han som bäst på att sätta upp de gigantiska projektionsdukarna, som bildar en visningsyta på24 m2!
Middag är inte att tänka på, nej sladdar, kopplingsdosor, datorskärm, styrsystem för ljud upptar våra sinnen de närmaste timmarna. För första gången ska jag nu se om det fungerar, det som i testvärlden löpte utan missöden därhemma? Till en början får vi inte alls ihop det? Sladdar passar inte, telefonerna går varma till tekniska supporters på stan. Vaktmästaren på heltllet blir också involverad i våra bekymmer och efter några väckningssamtal med Sverige( tidsdeifferens 6 tim ) några lokala samtal, så får vi äntligen det hela att fungera!
Jag har blivit lovad en visningstid kl 20.00, men det hela drar av oförklarliga skäl ut på tiden och det hela går inte av stapeln förrän 21.15, då med premiärvisningen av Madd Nationals senaste produktion – The Spot. En fartfylld MTV resa i musik, snabba klipp och riskerna med att göra det taskiga valet och vad som kan hända då.
Därefter var det Sveriges tur och Madd Swedens visning av Länge Leve Livet filmen. Jag blev ombedd att inför de församlade beskriva bakgrunden till vårt engagemang i frågan, kopplingen till Madd och hur vi tänkt.
När 27 minuter förflutit händer det som jag inte är så van vid. Att samtliga i lokalen reser sig upp och applåderar. Efter en liten avrundning från min sida, kom det fram 7 personer som ville tacka lite extra och samtliga sa att Sveriges produktion är så mycket bättre än den amerikanska. Att vi är sannare, mer äkta och ytterligt trovärdiga. Att filmen får en betydligt större impact och påverkan än vad de själva producerar idag. Så kära Sverige, det är välan bara tacka och ta emot!

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(obligatorisk)

(obligatorisk)